josefinejottehine

Det finns så mycket man tar förgivet.
Det finns så mycket förnekelse.
Det händer aldrig mig. Det är klart att det inte kommer vara något problem för mig.

Det kan vara farligt att tänka så, samtidigt som man inte kan gå runt och tänka att det kommer att hända mig, det kommer att vara problem för mig. Man måste ju vara positiv.
Men man måste komma ihåg att vissa saker kan man faktiskt inte ta förgivet. Vissa saker kan faktiskt hända även mig. Även om man såklart hoppas att det inte kommer att göra det!

Jag tänker på dem, som t ex säger att "Nej, det är inte pga min rökning och övervikt som jag har fått en hjärtinfarkt. Det finns faktiskt dom som inte röker och är smala som också får det". "Nej, jag kommer inte att få lungcancer. Rökning har ingenting med det att göra". FÖRNEKELSE! Det är så mycket enklare att förneka vissa saker än att inse fakta och kanske göra något åt det. Det är nu det är farligt att ha den där tanken att det händer inte mig. Även fast människor som finns väldigt nära drabbas, tänker man att nej men det kommer inte hända mig. För det är lättare att tänka så.

Jag önskar så mycket att du skulle inse vad du gör med sin kropp. Jag vill inte att det ska gå som för morfar. Det började också med en hjärtinfarkt. Slutade med cancer. Men det verkar du inte se. Du verkar inte se att du också är påväg åt samma håll. Du vill inte se. Men jag önskar att du skulle se det.