Funderingar...

Jag som alltid tror att det är något fel på mig, att jag är sjuk osv, borde jag verkligen bli sjuksköterska?!
Jag vill ju bli barnmorska, alltså måste jag bli sjuksköterska och lära mig om sjukdomar.
Än så länge har vi inte hunnit med att prata så mycket om sjukdomar, förutom typ magsjuka och förkylning då. Men det är inga sjukdomar jag är särkilt rädd för, de är ju så vanliga liksom.
Det jag undrar är hur det kommer att bli sen. Kommer jag att tro att jag har alla hemska sjukdomar vi kommer att läsa om?
Eller kommer jag att tänka: nej men inte har jag det där, då skulle jag ju ha dom här och dom här symtomen.

Det där är inte lätt att veta. Kanske är det just det som skrämmer mig? Att jag inte vet.
Jag har ett stort kontroll behov, vill veta vad som händer. Men hur ska man kunna veta allt då? Det är bara att acceptera att det är omöjligt. Förhoppningsvis kommer jag att förstå att jag inte är allvarligt sjuk såfort ag får en prick någonstans, en svullen lymfkörtel eller har lite konstigt ont i magen. Det är bara att bestämma mig för att jag inte är sjuk!

Jag har haft en period nu, när allt har varit jobbigt. Just på grund av att jag går omkring och tänker på om jag är sjuk. Även på grund av att jag har massa saker för mig som jag måste göra, för att jag av någon dum anledning får för mig att jag kan kontrollera saker genom att göra allt det där som jag gör.
Jag inser ju att det jag håller på med inte kan hindra att något händer, eller får något att hända.
Men om man när man gör dom där sakerna har hemska tankar i huvudet är det svårt att inte göra det man tror kan kontrollera.
Det gick bra ett tag, då var det kanske bara en grej. Men när det kommer mer och mer saker, ja då har det börja gå ut över mitt liv. Jag har börjat tänka på allt som jag gör, av just den anledningen. Att det påverkar mitt liv. Jag är ju inte normal, det är inte normalt att hålla på så som jag gör!
Det jag gör är t ex
Att min mobil måste ligga perfekt rakt innan jag lägger mig.
När jag tvättar händerna måste jag skaka av dom ett visst antal gånger, i ett visst tempo.
Min bh måste ligga på ett visst vis när jag lägger ifrån mig den.
När jag går förbi en spegel måste jag titta i den och le mot mig själv.
Ibland har jag gruvat mig för att göra saker bara för att jag har tänkt att jag måste ju göra det och det då. Sjukt!

Det är andra saker också, men det här är något av det som jag gör hela tiden. Varje dag! Fram tills nu.
Nu får jag lägga av med det här. Jag orkar inte med att hålla på sådär. Det räcker nu.
Ni hör ju att jag är knäpp, men det är inte lätt att ha det såhär.
Jag kanske inte är helt normal, men vem är det liksom? :p


Ibland är det inte lätt att veta om man lyckades...


Den här tentan kan verkligen ha gått hur som helst.
Direkt när jag gick därifårn kändes det bra, men nu vet jag inte. Jag har kollat upp lite som jag var osäker på, det gjorde mig inte direkt säkrare på resultatet om man säger så! Men men, det går som det går. Kan inte ändra något nu.
Tentan var delad i två, en farmakologidel och en läkemedelsberäkningsdel. Det är farmakologin som jag är osäker på, läkemedelsberäkningen gick skitbra! (I alla fall kändes det som så).

Ja, men nu var det gjort i alla fall!


Grattis till Linnéa som fyller 19 år idag! Hipp hipp hurra! :D
Hämtade Carro och Ebba. Åkte på lite äventyr på Maxi :p Sen åkte vi till Linnéa och åt massa tårta och annat gott! :)



Kan ju också nämna att jag inte ens var nära att klara tentan. Hämtade den idag.
Det fattades 29 poäng för att jag skulle klara den. Minsta poäng för godkänt var 75.
Det var 45 % av oss som gjorde tentan som kuggade.
Säger det något kanske?

Oavsett känns det inte som någon katastrof att jag inte klarade mig.
Det är bara att ta nya tag!



Som jag trodde...

F.

Ja, F. Det var vad det blev på anatomitentan.

Det innebär att jag kommer att befinna mig i tentasalen den 21/8 för omtenta.

Ja vad ska man säga, så kan det gå.



Ibland vet jag inte vad jag håller på med egentligen. Varför börjar jag inte i rätt tid? Varför skjuter jag alltid upp saker till sista minuten? Nu står jag där igen, med plugg upp över huvudet och vet inte vad jag ska ta mig till.
Det här kommer aldrig att fungera, inte om jag ska fortsätta såhär.
Skärpning nu Jossan! Ta tag i det, inget blir bättre av att du gnäller!


Jag har ju lovat bilder och här kommer dom. Men alltså, vet ni hur svårt det är att få till en bra bild för att visa hur håret ser ut?! I spegeln ser det inte lika ut som på bilderna, men kanske är det bilderna som visar det rätta?

Före:



Efter:





Den första efterbilden är från direkt efter jag hade klippt mig. De andra två är tagna för en stund sen, efter att jag hade tränat.

Men såhär blev det i alla fall!


Med tanke på hur mycket hår som låg på golvet, och hur lite hår det är kvar på mitt huvud skulle det inte förvåna mig om jag nu väger ca 1 kg mindre!
Det känns väldigt ovant, men samtidigt bra!
Som sagt, bilder kommer ikväll!




Om ungefär 40 minuter sitter jag i frissörstolen. Kommer det att bli den frissyr jag har tänkt?
Oavsett så kommer det bilder ikväll! :)

Nej men om man kanske skulle ta och klä på sig då! Kanske ser lite dumt ut att komma till frissan i morgonrock?


Vad säger ni, skulle ni vilja vara släkt med oss?






Fast det är fakitkst så, min släkt är underbar!




Dagen har spenderats tillsammans med Carro. Och Ebba såklart! :) Jonas och mamma har också träffat dom idag en sväng. :)
Blev en sväng på stan, även obligatorisk fika på Jambo!.Promenad till och från stan, skönt i finvädret!
Gjorde av med pengar också... Som vanligt med andra ord! Köpte ett par trekvartsjeans och en lång t-shirt.


Här är då den långa t-shirten, 99:-. HM.


Här är jeansen, 260:-. Hollywood.

Okej, det hade varit bättre om jag hade haft kläderna på mig. :P Det såg lite knäppt ut det här, men det får duga!

Sen blev det en till sväng på stan medan jag väntade på mamma som skulle åka hem med mig. Köpte då en ögonbrynspenna och lämnade in min mobil på lagning för andra gången sen december!



Ögonbrynspennan. Nu är det bara själva ögonbrynen som behöver noppas...

Sen måste jag ju berätta att jag har adopterat en liten Herman av Carro också. Det är en sorts kaka(fast än så länge är den bara smet) som man ska mata, röra om i och ta hand om i några dagar. På den åttonde dagen ska man ha i massa ingredienser, grädda den och sen äta. Det är alltså smeten man tar hand om.



Här är då min Herman. Nu ska vi se vad det blir av den här "bebisen". Har man otur så slutar han bubbla, vilket innebär att han är död. Det vill jag då verkligen inte! Så håll tummarna nu!
Är det någon som också vill ha en liten Herman på måndag så säg till! :) För då ska man dela med sig av honom till fyra stycken personer, sen får dom ta hand om honom! :)
Och nej, det var inte meningen att ni skulle se vad som står på papperet. Det tog jag med bara för att visa att man med Herman, till skillnad från vanliga bebisar, får med ett papper med instruktioner.

På måndag ska jag klippa mig. Om Anna (min frissa) tror att det skulle fungera, kommer en bra bit av mitt hår  att ryka. I så fall kommer före och efterbilder på måndag kväll. ;)




Myyyysigt värre!

Ikväll blir det massa mys med älsklingen. :)

Mat från Kina och Ben&Jerry glass till efterrätt! :)

Gott OCH mysigt! :D


Hmm... Alltså, jag ser inte ut sådär när jag flinar normalt... Då ser jag lite mer, ja vad ska man säga? Normal ut. Det där ser ju nästan galet ut :p

Tänkte lägga in lite bilder som jag har tagit idag...

Här kommer två bilder på ett par av mina nya glasögon.



Är väldigt nöjd med dom där! Svårt att få någon bra bild bara...



 

 

 
Kusinerna vitaminerna. Vi roade oss med mycket sånt här idag när vi var och städade hos mormor. Behöver jag tillägga att jag inte hjälpte till VÄLDIGT mycket?

Ja, det här var ju inte många bilder precis. Finns många fler, men tålamodet tog slut. Dessutom börjar snart Millenium filmen, och den vill jag ju se!

Just nu agerar jag levande kudde åt Nova, hunden som mamma och pappa är hundvakt åt. Stor som en björn (i mina ögon i alla fall, jag som är hundrädd), men jag har vant mig nu. Till och med så pass att hon får ligga såhär på mig.

Btw, igår var jag och spelade Bowling med Linnéa! Hundra år sen både sen jag spelade bowling och umgicks med Linnéa själv utan att det var träning eller annat folk med. Det var roligt :) Sen måste jag ju tillägga en sak...
JAG VANN! :D


Typiskt alltså!

Fy vad jag skämdes för en stund sen!

Jag hade handlat och skulle backa ut från parkeringen. Jag tittar noga bakåt för att se att det inte är någon bil ivägen där, sen börjar jag backa. Under kanske två sekunder tittar jag framåt för att se så att jag inte kör in med min bils framända i bilen som stod parkerad bredvid min.
Då hör jag hur någon tutar, först en gång. Sen tutar någon igen. Jag tittar i backspegeln och där, bakom min bil (mot min bil) står det en annan bil. Det var alltså mig bilen tutade åt första gången för att jag inte skulle backa in i den. Antar att andra tuten kom i samma veva som jag krockade in i den. Okej, nu gick det ju i snigelfart och det syntes ingenting på någon av bilarna. Men att det inte hade blivit något visste ju inte jag när jag klev ur bilen med svansen mellan benen.

"Nu hade du tur, du måste titta när du backar" sa personen i den andra bilen.

Ja, men jag hade ju gjort det. Jag tittade ju bakåt medan jag backade men den där bilen lyckades komma när jag under de där två sekunderna tittade framåt för att inte krocka. Pinsamt också att jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken då jag stog ute och pratade med personen i den andra bilen. Men jag skämdes så mycket för att jag hade backat in i den.

Det var ju mitt fel, men samtidigt tycker jag att kör man på en parkering måste man vara uppmärksam och titta så att ingen bil backar ut och missar att man kommer och åker där. Jag vet ju inte om hon körde fort, men antagligen inte så sakta eftersom att jag inte såg henne. Ja ja.


Tänk att man alltid ska behöva skämmas över sig själv! Okej inte jämt, men det händer lite då och då! Igår fick jag också skämmas. Var in till optikern för att fråga om mina glasögon var klara och det var dom. Det var bara det att jag inte hade tillräckligt med pengar på kortet för att hämta dom så jag sa som det var och åkte hem för att föra över lite pengar. Åkte tillbaka, provade glasögonen och justerade dom lite. Sen var det dags för betalning.
"Då blir det 3540 kronor då"
Va?! Jaha men så mycket hade jag inte fört över! Hade för mig att det var något på 2700 så det var ju det jag räknade med då jag förde över pengarna. Men jag provade att betala ändå, såklart gick det inte. Då var det ju bara att säga som det var igen och åka hem utan nya glasögon. Suck!


Nu har den börjat igen. Utmaningen.
Ja, för mig är det i alla fall en utmaning. Jag ska inte äta godis och inte dricka läsk. Har inte satt upp något mål på hur länge, men det kanske man borde göra?

Satt och pratade om hur man uttalar olika ord idag. Det händer lite då och då att det blir sånna diskussioner, men det blir lätt så när vissa har sån rolig dialekt. Det går liksom inte att låta bli.
Jag tycker det är roligt med dialekter, att man kan ha så många olika ord för samma sak... Vissa ord kan man absoult inte förstå vad dom betyder, men så när man får höra dom på "svenska" så är det ganska logiskt att det var det ordet betydde. Dialekter gör att människor får en personlighet liksom, i alla fall är dialekten en del av personligheten. Tänk vad olika människor uppfattas bara beroende på vilken dialekt dom har, och att man genom att höra hur en person pratar kan gissa ungefär på var den personen kommer ifrån. Tråkigt om dialekterna skulle dö ut och alla skulle börja prata rikssvenska!

Jag uppfattar inte själv att jag har en sån väldig dialekt, men det kanske man har utan att man själv tänker på det?


Tidig morgon i datasalen på skolan. Eller ja, tidig och tidig. Men just nu känns det very tidigt!
Lång dag idag igen, börjar halv nio och slutar fem, inte det roligaste men det går det också! :) Är i alla fall ledig i morgon och på fredag!

Är det jag som inbillar mig eller vad handlar det här om egentligen?