*#---******#¤%#%&
Ungefär sådär ser det ut i mitt huvud nu. Orden jag läser förvandlas till någon form av oläsliga tecken, som inte verkar höra ihop överhuvudtaget.
Det gör ont i hela kroppen. Axlarna, knäna... Det har låst sig i hjärnan. Jag kan bara inte fortsätta plugga just nu. Men samtidigt finns det något där som säger att: Jo, du måste.
Dessutom är det än blommfluga som har flugit runt mig hela dagen! Varför?!
Det känns som att jag skulle kunna lägga mig på golvet och banka allt vad jag kan med knytnävarna. Blir så frustrerad! Stessad av att veta att jag inte har tid med annat än plugg. Arg på mig själv för att jag inte har följt min plan som jag har lagt upp för att ha en chans att hinna allt. Som grädde på moset såg jag att läraren har lagt ut ett dokument med massa diskussionsfrågor på WebCT. Jag läste lite sen tänkte jag att det här går aldrig!
Stubinen är kort, riktigt kort, just nu! Minsta lilla skulle få mig att gå i taket. För min och alla andras skull kanske det är bäst att jag låser in mig i vedboden?