Chockuppvaknande!
Vi åkte till Storån igår, var trött på marknaden och så ville Jonas kusinbarn vara där med honom. Så då begav vi oss till lugnet.
Visst var det lugnt, kvällen spenderades i badkaret och i soffan. Kollade på Mamma Mia, Abba-låtarna är väldigt bra faktiskt! Sen blev det god natt vid tolv, efter att ha tittat på SOS(Stig-Helmer och Ole ni vet...).
I morse fick man inget trevligt uppvaknande. Jag låg och sov och så kom Jonas upp och sa att Norpan hade blivit biten av en hund. Inte vilken hund som helst heller utan en Grand danois! Lilla Norpan, biten av en jätte. Så då blev det till att åka i ilfart till Hede, 12 mil härifrån. Aldrig har det väl gått så fort dit! Det såg ut som att hon blödde jättemycket, och eftersom hon hade blivit biten i magen tänkte vi att det var bäst att skynda oss. Sen visade det sig att det inte var riktigt i magen, utan där revbenen skyddade. Tur var väl det!
När vi kom fram fick vi vänta en stund för veterinären hade inte kommit dit, tydligen hade Cecilia och hon bestämt halv ett och vi var där tolv. Men vi ringde och så kom hon efter en stund. Då fick vi börja med att väga Norpan, hon vägde 6,3 kg. Ungefär som våran största katt! Sen fick vi gå in i ett rum och lyfta upp henne på ett bord. Veterinären tittade lite och rakade bort pälsen i området kring såren. Det var som två djupa hål, såg lite läskigt ut. Veterinären tog en stålpinne, ungefär lika grov som en sådan där som man känner på potatisen med, och körde in den i hålet. Hon körde runt med pinnen för att se hur djupa fickor det hade blivit. När hundar blir biten rycker dom ju till och då lotsnar huden från vävnaden och det hade det gjort på Norpan. Så hon hade som en ficka under huden som var ca 15*15 cm. Stor ficka alltså! Norpan var så himla duktig, satt helt stilla. Vände sig om en gång för att visa att det gjorde ont. För att vara säker på att bettet inte hade krossat något revben eller punkterat lungan röntgades Norpan, men det visade att inget av det hade hänt. Sen fick Norpan en lugnande spruta så att hon somnade och så satte veterinären in en slang som dränage. Om man inte hade satt in slangen skulle det ha samlats vätska innanför huden och bildats en böld, men nu rinner vätskan ut istället. Hon fick antibiotika och smärtstillande också.
Det som gäller nu är att hålla såren rena och att ge henne smärtstillande och mer antibiotika. Det ska göras hemma så nu ska Jonas ta hand om Norpan i några dagar. Hon ska ha en tratt också, så att hon inte ska slicka på såret och bita bort slangen. Men när vi provade den så blev hon som förstenad, hon rörde sig inte ur fläcken. Norpan är envis, så vi får se hur det går med den där tratten!
Visst var det lugnt, kvällen spenderades i badkaret och i soffan. Kollade på Mamma Mia, Abba-låtarna är väldigt bra faktiskt! Sen blev det god natt vid tolv, efter att ha tittat på SOS(Stig-Helmer och Ole ni vet...).
I morse fick man inget trevligt uppvaknande. Jag låg och sov och så kom Jonas upp och sa att Norpan hade blivit biten av en hund. Inte vilken hund som helst heller utan en Grand danois! Lilla Norpan, biten av en jätte. Så då blev det till att åka i ilfart till Hede, 12 mil härifrån. Aldrig har det väl gått så fort dit! Det såg ut som att hon blödde jättemycket, och eftersom hon hade blivit biten i magen tänkte vi att det var bäst att skynda oss. Sen visade det sig att det inte var riktigt i magen, utan där revbenen skyddade. Tur var väl det!
När vi kom fram fick vi vänta en stund för veterinären hade inte kommit dit, tydligen hade Cecilia och hon bestämt halv ett och vi var där tolv. Men vi ringde och så kom hon efter en stund. Då fick vi börja med att väga Norpan, hon vägde 6,3 kg. Ungefär som våran största katt! Sen fick vi gå in i ett rum och lyfta upp henne på ett bord. Veterinären tittade lite och rakade bort pälsen i området kring såren. Det var som två djupa hål, såg lite läskigt ut. Veterinären tog en stålpinne, ungefär lika grov som en sådan där som man känner på potatisen med, och körde in den i hålet. Hon körde runt med pinnen för att se hur djupa fickor det hade blivit. När hundar blir biten rycker dom ju till och då lotsnar huden från vävnaden och det hade det gjort på Norpan. Så hon hade som en ficka under huden som var ca 15*15 cm. Stor ficka alltså! Norpan var så himla duktig, satt helt stilla. Vände sig om en gång för att visa att det gjorde ont. För att vara säker på att bettet inte hade krossat något revben eller punkterat lungan röntgades Norpan, men det visade att inget av det hade hänt. Sen fick Norpan en lugnande spruta så att hon somnade och så satte veterinären in en slang som dränage. Om man inte hade satt in slangen skulle det ha samlats vätska innanför huden och bildats en böld, men nu rinner vätskan ut istället. Hon fick antibiotika och smärtstillande också.
Det som gäller nu är att hålla såren rena och att ge henne smärtstillande och mer antibiotika. Det ska göras hemma så nu ska Jonas ta hand om Norpan i några dagar. Hon ska ha en tratt också, så att hon inte ska slicka på såret och bita bort slangen. Men när vi provade den så blev hon som förstenad, hon rörde sig inte ur fläcken. Norpan är envis, så vi får se hur det går med den där tratten!
Kommentarer
Trackback