Kraxigt
Kom hem från Storån idag. Jag körde Bubblan hela vägen därifrån och hem till Hög, det blir ca 14 mil. Låter kanske inte långt, men man blir rätt hes av att sitta och sjunga för fulla muggar i ca 12 av de 14 milen! Jag sjöng allt möjligt, har man ingen radio eller stereo får man ta till det man har. Sig själv. Det blev allt ifrån Gullefjun till Stundentsången... När jag satt och sjöng "För vi har tagit studenten...." så hade hastighetsmätaren helt plötsligt rört sig från 90 till 110! Hur gick det till? Jag tog väl i från tårna kanske? Eller så var det för att jag blev så uppspelt av tanken på studenten... Hastigheten sänktes sedan snabbt och jag återgick till mitt normala tillstånd och började sjunga en annan sång.
18.30 åkte vi i familjen till Kina för att äta försenad morsdagsmiddag. Det var mysigt. Även om man aldrig kan gå någonstans utan att man ska behöva skämmas för pappa. Han känner alltid igen någon tant eller gubbe och så ska han alltid prata om dem med mamma. Det är inte så att han pratar tyst och diskret heller, ofta pratar han i normalt tonläge trots att personen i fråga kanske sitter vid bordet bredvid. Han har även försökt sälja mig till en gubbe i Turkiet som bjöd 11 kameler för mig, gubben tyckte pappa var tokig...
Min pappa, världens bästa. Skulle inte vilja ha någon annan. Trots att vi ibland haft svårt att komma överens så älskar jag dig för den du är.
Min mamma, världens bästa. Alltid snäll, ställer alltid upp. Bryr sig om alla, så omtänksam. Jag älskar dig.
Hela min familj är bäst. Jag älskar dem och skulle aldrig byta dem mot alla pengar i världen!
Stackars Jonas, du får stå ut med mycket. Mina humörsvängningar, alla knäppa saker jag gör, mina konstiga sätt att försöka säga saker... Hur ska du veta hur du ska bete dig mot mig? Det varierar från gång till gång, det är nog inte alltid lätt att leva upp till mina krav.
I går morse var jag arg när jag vaknade (drömde att min studentmössa var borta! Knäppt!) och så kommer du upp för trappan. Jag hör dina och Norpans trippande steg, eller vänta nu, dina elefanttramp och Norpans trippande steg. Dörren öppnas, jag slår upp ögonen och där står du med en bricka. På brickan finns ett ljus, ett ägg, två rostade mackor med ost och marmelad och en kopp varmt te med lagom mycket mjölk. Underbara älskling. Så gullig och fin. Jag älskar dig! <3
Nej, nu ska jag leta fram lite recept. Jag ska baka i morgon! Matbröd och kakor till studenten. Hoppas det går bättre än när jag skulle baka bullar en gång, då hamnade hela degen på golvet. Inte kul!
Kom på en till sång... Den ska jag nog sjunga för mamma nu. Eller inte, sist jag sjöng sa hon åt mig att vara tyst. Sjunger jag illa? Tydligen :) Men det är bara när jag tar i från tårna så att hastigheten ökar från 90 till 110 :)
18.30 åkte vi i familjen till Kina för att äta försenad morsdagsmiddag. Det var mysigt. Även om man aldrig kan gå någonstans utan att man ska behöva skämmas för pappa. Han känner alltid igen någon tant eller gubbe och så ska han alltid prata om dem med mamma. Det är inte så att han pratar tyst och diskret heller, ofta pratar han i normalt tonläge trots att personen i fråga kanske sitter vid bordet bredvid. Han har även försökt sälja mig till en gubbe i Turkiet som bjöd 11 kameler för mig, gubben tyckte pappa var tokig...
Min pappa, världens bästa. Skulle inte vilja ha någon annan. Trots att vi ibland haft svårt att komma överens så älskar jag dig för den du är.
Min mamma, världens bästa. Alltid snäll, ställer alltid upp. Bryr sig om alla, så omtänksam. Jag älskar dig.
Hela min familj är bäst. Jag älskar dem och skulle aldrig byta dem mot alla pengar i världen!
Stackars Jonas, du får stå ut med mycket. Mina humörsvängningar, alla knäppa saker jag gör, mina konstiga sätt att försöka säga saker... Hur ska du veta hur du ska bete dig mot mig? Det varierar från gång till gång, det är nog inte alltid lätt att leva upp till mina krav.
I går morse var jag arg när jag vaknade (drömde att min studentmössa var borta! Knäppt!) och så kommer du upp för trappan. Jag hör dina och Norpans trippande steg, eller vänta nu, dina elefanttramp och Norpans trippande steg. Dörren öppnas, jag slår upp ögonen och där står du med en bricka. På brickan finns ett ljus, ett ägg, två rostade mackor med ost och marmelad och en kopp varmt te med lagom mycket mjölk. Underbara älskling. Så gullig och fin. Jag älskar dig! <3
Nej, nu ska jag leta fram lite recept. Jag ska baka i morgon! Matbröd och kakor till studenten. Hoppas det går bättre än när jag skulle baka bullar en gång, då hamnade hela degen på golvet. Inte kul!
Kom på en till sång... Den ska jag nog sjunga för mamma nu. Eller inte, sist jag sjöng sa hon åt mig att vara tyst. Sjunger jag illa? Tydligen :) Men det är bara när jag tar i från tårna så att hastigheten ökar från 90 till 110 :)
Kommentarer
Trackback