Och där står du med dina hängpattar...
Min farfar måste vara världens gulligaste. Han är så förvirrad, men ack så söt. Han var så himla glad idag när vi var där och hälsade på. Skojade och pratade massa tok. Han vet inte själv att han är sjuk, att han har alzheimer, det kanske är därför han är så glad? Man ser på pappa hur jobbigt han tycker det är att se sin pappa sådär, kanske är han rädd att bli likadan också. Det kan man ju förstå. Men samtidigt får man många goda skratt när man är där, så att hälsa på farfar är en blandning av sorg över hur det faktiskt ligger till men samtidigt en glädje över att se hur bra han ändå har det.
Idag när mammma stog och väntade på att pappa skulle hämta henne stog hon bredvid ett bord där det satt tre män, dom satt där och såg allmänt uttråkade ut. Sen kom det en till man.
Mannen: Kan jag sitta här?
Inget svar. Mannen sätter sig ändå och tittar på en av de andra männen.
Mannen: Där sitter du och ser knotigare ut än de flesta.
Sen tittar mannen på mamma och säger: Och där står du med dina hängpattar!