Lita aldrig på en GPS som heter Josefine Sand...
Ännu en arbetsdag är över, sköna pengar! Men det tar emot att kliva upp på morgonen och veta att man ska spendera några timmar på att göra något man inte vill. Det är så enformigt liksom, men som sag det är sköna pengar. Och pengar får man oftast inte utan jobb. Så jag ska inte klaga, jag har ju i alla fall ett jobb för tillfället!
Känner mig inte nå pigg, det har jag inte gjort på jätte länge. En förkylning ligger och gror och vill inte bryta ut. Ont i halsen, huvudet och öronen. Jag är trött, riktigt trött. Fryser o svettas om vart annat. Men men.
Igår umgicks jag med My. Vi tänkte att vi skulle ta en sväng till Björsbo, vid Dellen, och bada. Vi tog Mys gamla bil, en Derby, packade med lite saker och for. Resan dit gick problemfritt, ända tills My skulle parkera :) Då blev det en soptunna som for i backen, den anföll bilen. Eller hur My? :) Men bilen blev parkerad och vi tog vårt pick och pack och satte oss på bryggan. Bytte om till bikini, satte på oss solglasögonen och dukade fram fikat. När vi tagit första tuggan av bullen kom ett orovävkande grått och stort moln upp ovanför oss. Äh, det blåser bort snart tänkte vi. Men så kom det en droppe, sen kom det en till och en till och många till... Det spöregnade. Aldrig har det väl gått så höga vågor på Dellen! Det blev jättekallt där vi satt i våra bikinis och solglasögon, så vi gav upp. Gick till bilen, klädde på oss och åkte hem igen. Resan hem gick inte lika problemfritt. Eller problem var det väl inte, men det blev inte som vi tänkt oss. Eftersom My hade lite dåligt med bensin i bilen skulle vi åka en väg så att vi kom förbi macken i Hög. Då skulle vi svänga av på en grusväg.
- Här är det, var det! skrek jag efter att vi precis passerat den väg jag trodde vi skulle in på.
- Är du säker? Det såg väl inte ut såhär?
- Jo, vi ska in här.
Jag var nästan säker, eller i ärlighetens namn väldigt osäker, men det sa jag inte till My och hon backade. Jag skulle föreställa den kunniga av oss två, hon hade ju faktiskt aldrig åkt där men jag har ju åkt där jättemånga gånger. Bara det att vi brukar ta en annan väg hem...
Efter ett tag sa jag till My, men hallå, så här brukar det inte se ut här! Då kände My igen sig, vi var på väg till Näsviken. Hon hade åkt där med sin kille och hans bror förr. Vi passerade ett gammalt militärförråd och då var hon säker. Vi var definitivt på väg mot Näsviken. Men som tur var räckte benisnen och vi tog "genvägen" över Näsviken för att komma till Hög. En genväg som gjorde det ungefär 8 km längre. Ja ja, kul var det i alla fall när vi flög över guppen på den lilla grusvägen som nog sett sina bästa dagar!
En bild på mig och My när vi var i Rättvik.
Mamma köpte en eltandborste åt mig igår. Tack så mycket :) Nu ska mina tänder bli skinande rena!
Längtar efter Jonas. Vill känna hans närhet och trygghet. Jag behöver det. Extra mycket nu när jag inte mår så bra.
Ha det bra!
Kram
Känner mig inte nå pigg, det har jag inte gjort på jätte länge. En förkylning ligger och gror och vill inte bryta ut. Ont i halsen, huvudet och öronen. Jag är trött, riktigt trött. Fryser o svettas om vart annat. Men men.
Igår umgicks jag med My. Vi tänkte att vi skulle ta en sväng till Björsbo, vid Dellen, och bada. Vi tog Mys gamla bil, en Derby, packade med lite saker och for. Resan dit gick problemfritt, ända tills My skulle parkera :) Då blev det en soptunna som for i backen, den anföll bilen. Eller hur My? :) Men bilen blev parkerad och vi tog vårt pick och pack och satte oss på bryggan. Bytte om till bikini, satte på oss solglasögonen och dukade fram fikat. När vi tagit första tuggan av bullen kom ett orovävkande grått och stort moln upp ovanför oss. Äh, det blåser bort snart tänkte vi. Men så kom det en droppe, sen kom det en till och en till och många till... Det spöregnade. Aldrig har det väl gått så höga vågor på Dellen! Det blev jättekallt där vi satt i våra bikinis och solglasögon, så vi gav upp. Gick till bilen, klädde på oss och åkte hem igen. Resan hem gick inte lika problemfritt. Eller problem var det väl inte, men det blev inte som vi tänkt oss. Eftersom My hade lite dåligt med bensin i bilen skulle vi åka en väg så att vi kom förbi macken i Hög. Då skulle vi svänga av på en grusväg.
- Här är det, var det! skrek jag efter att vi precis passerat den väg jag trodde vi skulle in på.
- Är du säker? Det såg väl inte ut såhär?
- Jo, vi ska in här.
Jag var nästan säker, eller i ärlighetens namn väldigt osäker, men det sa jag inte till My och hon backade. Jag skulle föreställa den kunniga av oss två, hon hade ju faktiskt aldrig åkt där men jag har ju åkt där jättemånga gånger. Bara det att vi brukar ta en annan väg hem...
Efter ett tag sa jag till My, men hallå, så här brukar det inte se ut här! Då kände My igen sig, vi var på väg till Näsviken. Hon hade åkt där med sin kille och hans bror förr. Vi passerade ett gammalt militärförråd och då var hon säker. Vi var definitivt på väg mot Näsviken. Men som tur var räckte benisnen och vi tog "genvägen" över Näsviken för att komma till Hög. En genväg som gjorde det ungefär 8 km längre. Ja ja, kul var det i alla fall när vi flög över guppen på den lilla grusvägen som nog sett sina bästa dagar!
En bild på mig och My när vi var i Rättvik.Mamma köpte en eltandborste åt mig igår. Tack så mycket :) Nu ska mina tänder bli skinande rena!
Längtar efter Jonas. Vill känna hans närhet och trygghet. Jag behöver det. Extra mycket nu när jag inte mår så bra.
Ha det bra!
Kram
Kommentarer
Trackback