josefinejottehine

Ibland vaknar man och inser att man visst somnade.
Och när man tittar på klockan ser man att man sovit i ungefär två timmar...
Man kanske borde fundera på om man lägger sig lite för sent?

Nu blev det lite tokigt här...
Kollade kommentarlistan och där står kommentarer som jag har godkänt kvar.
Tänkte att jag skulle ta bort dom så alltså klickade jag på ta bort.
Man kunde välja återkalla publicering också men jag ville ju ha kvar dom godkända kommentarerna.
Bara det att när jag tröck på ta bort så försvann dom godkända kommentarerna.
Snopet!
Från och med nu får kommentarerna finnas kvar på kommentarlistan.

Alltså det där med att åka vattenskidor...
Det ser så enkelt ut när människor far omkring där på vattnet, det ser ju ut som om dom aldrig har gjort annat.
Men så kommer jag.
Första problemet kom när jag skulle på med skidorna.
Vet ni hur svårt det är att trycka ner fötterna i ett par "skor" av gummi? Som dessutom sitter fast på ett par klumpiga skidor med en "fena" under. Samtidigt som man står på en flytbrygga som vinglar...
Ja, tillslut fick jag i alla fall  på mig dom med lite hjälp att hålla ut flärparna på skorna.
Då kom nästa problem - starta från bryggan.
"Okej jag är beredd. Eller nej vänta, jag vågar inte! Hjälp jag är skiträdd jag vågar inte det här! Okej, jag är beredd!" Ungefär så skrek jag från bryggan och så drog båten iväg.
Jag fick panik och släppte linan och hoppade ner i vattnet så fort jag kände att det började dra lite. Där i låg jag medan båten fortsatte åka.
Ja, det var bara att försöka igen. Från vattnet den här gången.
Jag låg där och flöt med skidspetsarna uppåt. För jo, så långt var jag med. Att skidspetsarna skulle vara uppåt och att linan skulle vara mellan dom. Även den gången for båten iväg utan att jag hängde på där bak.
Micke och Jonas sa åt mig att spänna benen och hålla armarna rak. Det gjorde jag också ända tills det började ta emot, då drog jag armarna mot mig så att dom var böjd, vilket gav resultatet att jag for med huvudet före ner i vattnet (utan att ens ha kommit upp egentligen).
Dom sa åt mig igen hur jag skulle göra och sa också att jag skulle hålla ryggen rak.
"Tänk att du sätter fötterna mot en sten och spänner benen men håll dom lite böjd, samtidigt som du håller armarna och ryggen rak".
Jepp, det låter ju inte så svårt tycker jag.
Armarna mot en sten lite böjd och benen rak, eller hur var det nu?!
Ja, hur nästa försök gick kan man ju räkna ut.
Ungefär sådär fortsatte det tills vi tillslut var tvugna att kliva upp eftersom det, efter ca 1 ½ timme, såg oroväckande kålsvart ut på himlen.
Tur var väl kanske det, annars hade jag väl kanske legat kvar där fortfarande och försökt ta mig upp på skidorna.

Jag kan ju meddela att alla de där försöken i alla fall gav mig en rejäl träningsvärk!
Nästa gång ska jag få till det, det SKA gå!

Så här såg det inte ut när jag åkte...

Då har man jobbat nästan en vecka till då. Har jobbat snart 3 veckor! Känns inte så :p
I morgon ska jag äta lunch med mamma :)
Sen åker jag och Jonas till Storån med Norpan som har varit här den här veckan. Vi ska ta båten och åka ut på ön och måla stugan som är där, det är den i stort behov av! Den kommer bli så fin så med två mästare som målar! :)

Nu blir det nog en sväng till Norsta för att bada lite.
Tror jag i alla fall, får väl se vad Jonas och kusinen kommer överens om. :p

Nu har det hänt. Jag har upplevt något jag varit rädd för.
Jag har sett en björn!
Den sprang över vägen. Det konstiga var att jag inte ens blev särskilt rädd när det hände...
Jag mest konstaterade att det var en björn som sprang där framför bilen.
Sen att jag pratade öronen av Jonas och Folke efteråt kanske tyder på att jag nog blev lite chockad ändå.
Jag menar, det är ju inte så ofta man ser en björn liksom...

Funderade lite på det där hur man uppfattas som person.
Hur uppfattar folk mig egentligen?
Jag är ju väldigt pratsam och har ibland svårt att vara tyst då jag kanske borde vara det.
Tycker folk att jag kör över dom då? Det är i alla fall inte meningen.
Jag tycker om att diskutera och har åsikter om mycket, så om jag pratar med någon talar jag om vad jag tänker och tror. Då kanske det uppfattas som att jag tycker att det den andra personen säger är fel?
Det är inte heller meningen i så fall. Jag tycker alla får tänka som dom vill och jag tycker det är jättekul att höra vad handra tänker och tror, det lär man ju sig jättemycket av.
När jag drar igång och pratar, uppfattas jag då som att jag tror att jag vet bättre än alla andra?

Vet inte om man förstår vad det är jag försöker komma fram till här, men jag har i alla fall funderat på hur andra människor ser mig.

Uppfattas jag som en besserwisser?
Usch, hoppas inte.
När någon har en åsikt om något, då vill jag också ha något att säga. För att man ska kunna diskutera liksom. Jag gör det inte för att trycka ner någon och jag hoppas att folk inte känner att det är det jag gör. Jag tycker bara det är kul att prata, och jag tycker absoult inte att det den andra personen tycker är fel.

Oj, vad rörigt.

Om ni någongång känt er överkörd av mitt snack, förlåt!
Det var absolut inte meningen i så fall.